Sju år med Obama

obama-looking-downDen 8 november väljs USA:s nästa president. Det innebär följaktligen att vi samtidigt sätter punkt för Barack Obamas tid i Vita huset, även om han formellt sitter kvar en bit in på 2017.

Så hur summerar vi Obamas tid vid makten? Drygt sju år som har innehållit en återhämtning från finanskrisen, en historisk sjukvårdsreform, en mer tillbakadragen utrikespolitik, ett misslyckat försök att stänga Guantanamo, tragedin i Syrien, ett historiskt polariserat Washington, ett ”government shutdown” och ett Nobels fredspris. Bland mycket annat.

Undertecknad fick möjlighet att diskutera just Obamas tid i Vita huset i Kongresspodden, en svensk podcast om amerikansk politik. Du hittar avsnittet ”Sju år med Obama” här.

Mer att läsa: DN l DNGP l Huffington PostPoliticoSvDSVT l SVT

Sanders kommer att förlora – men är en vinnare ändå

Sanders kommer att förlora - men är en vinnare ändåPublicerad på Dagens Arena 26 april 2016

Sanders är kvar i nomineringsprocessen och har lyckats förflytta hela det politiska samtalet åt vänster. Det gör honom till en av valårets största vinnare, skriver Rasmus Lenefors, statsvetare (S).

»Jag är säker på att Hillary Clinton kommer att bli partiets kandidat. Det har Demokraternas etablissemang redan bestämt.«

Den här profetian kom från Atul, en arkitekt från New York som jag knackade dörr tillsammans med i Obamakampanjen, i ett propert villakvarter i Pennsylvania. Även om 2012 års presidentval fortfarande var nära två månader bort småpratade vi mellan väljarsamtalen om valet 2016.

Att Hillary Clinton skulle kandidera på nytt inför valet 2016 var redan då en lågoddsare. Likaså att Clinton skulle vara partietablissemangets kandidat. Det här valåret har dock visat att partieliten – inom båda partier – inte har nomineringsprocessen i sin hand.

Att Clinton skulle utmanas från vänster var i sig inte förvånande. En kandidat som representerar partibasen utgör snarare regel än ett undantag. Men få hade förväntat sig att Clinton fyra månader in på 2016 skulle delta i en utdragen kamp om Demokraternas nominering med en 74-årig socialist.

Bernie Sanders framgång, som till största del har skett bland unga väljare, är dock inte ologisk. Med en hederlig framtoning, en populistisk retorik och med en med amerikanska mått mätt radikal agenda har Sanders skickligt ramat in och kanaliserat en befintlig ilska mot – och förändringsvilja kring – ekonomisk ojämlikhet, studieavgifter, frihandel, Irak-kriget, polisbrutalitet och överfyllda fängelser.

I flera fall har han inte bara lyckats förflytta den mer mittenorienterade Hillary Clinton åt vänster, han har även fått media att föra en annan samhällspolitisk diskussion. Det är, av en socialist i USA, en anmärkningsvärd bedrift.

Men även om Bernie Sanders tidigare under våren radade upp åtta vinster under nio nomineringsval var de flesta av dem relativt små och delegatfattiga delstater. Eftersom det heller inte har varit »winner takes all« har Sanders inte knappat in nämnvärt på Hillary Clintons ledning. För att gå om, eller åtminstone komma ikapp, Clinton skulle Sanders behöva ta hem några tunga pokaler, som New Yorks primärval förra veckan. Det vann Clinton med 16 procentenheter.

Under tisdagen får Sanders en ny chans när fem delstater röstar i Demokraternas primärval: Connecticut, Delaware, Maryland, Pennsylvania och Rhode Island.

Sanderslägret har siktet inställt på en vinst i den minsta delstaten (Rhode Island) och hoppas på en skräll i den största (Pennsylvania). Men aktuella opinionsmätningar antyder att det kommer bli en tung valnatt för Vermontsenatorn. Och även med bästa möjliga utfall för Sanders del kommer Clintons försprång i antal delegater sannolikt att växa.

Bernie Sanders har nyligen lovat att stanna kvar i nomineringsprocessen fram till Demokraternas konvent i sommar. Men trots en fortsatt framgångsrik pengainsamling och tusentals åhörare på sina kampanjevents innebar storförlusten i New York att Sanders utsikter att bli partiets kandidat i princip är obefintliga. Delegatmatematiken visar att Clinton skulle kunna ta hem segern även om hon förlorar samtliga återstående delstater.

Bernie Sanders kommer med all sannolikt inte att vinna Demokraternas nominering. Förenklat beror det på att Sanders inte har lyckats bygga en koalition mellan alla de unga som stöttar honom och andra väljargrupper.

Men att den 74-årige senatorn är Hillary Clintons enda kvarvarande utmanare och – framför allt – att han har lyckats förflytta hela det politiska samtalet i USA åt vänster gör honom ändå till en av valårets stora vinnare.

Rasmus Lenefors, statsvetare (S) som har arbetat i båda Barack Obamas presidentvalrörelser och praktiserade i Hillary Clintons återvalskampanj till senaten

Brooklyn brawl

Clinton Sanders Brooklyn

Under natten som gick, svensk tid, möttes Hillary Clinton och Bernie Sanders i Demokraternas nionde primärvalsdebatt, i Brooklyn, New York. Denna debatt fick jag möjlighet att kommentera i podden Amerikanska nyhetsanalyser.

Huvudintrycken från debatten är att tonen mellan Clinton och Sanders har blivit märkbart hårdare. Till skillnad från Republikanerna handlar det dock främst om politik, snarare än person. Vi noterar även att båda håller sig till sina huvudbudskap, vilket innebär att det i sak inte framkom så mycket nytt under debatten, och att bägge har sina svaga punkter där de saknar hundraprocentiga talepunkter. För Clinton handlar det om talen hos Goldman Sachs och hennes försiktigare agenda för höjda minimilöner, för Sanders om skatteredovisning och vapenlagar.

I podden ger jag även min syn på huruvida Bernie Sanders skulle kunna bli Hillary Clintons running mate i höst. Du kan höra hela samtalet här.

Mer att läsa: ABC l Aftonbladet l Expressen l GP l MSNBCNew York TimesSvD l SVT Foto: ABC

Inför Wisconsins primärval

Bernie Sanders Hillary Clinton

På tisdag håller delstaten Wisconsin primärval. På Demokraternas sida – som det här inlägget kommer att handla om – står 86 delegater på spel. Republikanerna gör upp om 42 delegater.

Opinionsmätningarna visar att Bernie Sanders leder på vänstersidan. RealClearPolitics sammanvägning ger honom 2,2 procentenheters övertag. Det är möjligen inget förkrossade försprång men vi kan även konstatera att han leder i fyra av de fem mätningar som sammanvägningen baseras på.

Hillary Clintons stöd i delstaten är till stor del koncentrerat till den största staden, Milwaukee, som har en betydande andel svarta invånare, samt till förortsområden. Sanders har hittat sin bas i vänsterlutande Dane County, där University of Wisconsin at Madison ligger, och har även ett starkt stöd på landsbygden och i industristäderna.

Om opinionsmätningarna skulle stämma, och Clinton förlorar Wisconsin, kommer hon ändå att behålla en betydande ledning i antal delegater. I skrivande stund har Clinton 1712 delegater mot Sanders 1011. Det krävs 2382 delegater för att säkra nomineringen. För att komma ikapp Clinton behöver Sanders därför ta hem storsegrar i många av de delstater som återstår, däribland New York, Kalifornien och Pennsylvania.

Mer att läsa: Aftonbladet l Aftonbladet l DNPoliticoWashington Post l Washington Post

Lilla Super Tuesday

Marco Rubio suspends campaign

… bjöd egentligen inte på några överraskningar men många intressanta resultat.

Det kanske mest anmärkningsvärda – även om opinionsmätningarna har skvallrat – var att Marco Rubio inte lyckades vinna sin egen hemstat Florida, utan tvärtom pulveriserades av Donald Trump. Där rök Rubios sista livlina och många – den här bloggen inkluderad – får konstatera att vi har haft fel. Det blev aldrig något lyft för den unge senatorns kampanj och inte heller någon republikansk enighet bakom den jämfört med Trump och Ted Cruz mer moderata politikern. Rubio avslutar nu sin kampanj och kvar på högersidan står tre kandidater: Trump, Cruz och John Kasich, som i natt vann hemstaten Ohio.

Årets valrörelse har gång efter annan visat att osvuret är bäst, men i dagsläget är det ändå svårt att se fler än två möjliga utfall av Republikanernas primärval. Antingen vinner Trump nomineringen efter att Kasich och Cruz (i den ordningen) hoppar av under våren, eller håller någon av kandidaterna, mest sannolikt Cruz, i fram till Republikanernas konvent i sommar och att vi istället får ett historiskt avgörande där (senast en republikansk nominering avgjordes på ett konvent var 1976). Att någon av de kvarvarande kandidaterna skulle lyckas gå om Trump i antal vunna delegater framstår som uteslutet.

På Demokraternas sida tog Hillary Clinton en storslam när hon vann samtliga fem delstater som stod på spel, däribland juvelerna Florida, vilket var väntat, och Ohio, där Sanders spelat hyfsat jämnt i mätningarna. Därtill tog Clinton även hem North Carolina, Illinois och Missouri.

Om Sanders hade vunnit en eller par av delstaterna som han hade inom räckhåll (Ohio, Illinois och Missouri) hade det tillsammans med hans fortsatt framgångsrika fundraising kunnat bidra till en nerv i Demokraternas primärval och särskilt inför nästa stora pris: New York den 19 april. Och om Sanders skulle gå starkt där, eller till och med vinna det progressiva fästet tillika Hillary Clintons hemstat, hade det kunnat bli ordentligt oroligt i ledarlägret. Men efter Clintons övertygande resultat i natt är det även matematiskt i princip omöjligt för Bernie Sanders att komma ikapp. Mycket pekar därför på att vi i höst får en valrörelse Hillary Clinton och Donald Trump.

Mer att läsa: AftonbladetCNN l DN l DNExpressenNew York TimesPolitico l SR Foto: Chicago Tribune