Etikettarkiv: Demokraterna

Mediebilden bortser från Trumps styrka

Publicerad på Dagens Arena 7 juni 2017

Hösten 2016 deltog jag i Hillary Clintons presidentvalskampanj i Florida. Det var min femte valrörelse för Demokraterna.

Vid varje tillfälle har jag fått frågan – både i Sverige och i USA – varför jag som svensk engagerar mig i ett amerikanskt val. Svaret har alltid känts givet. Hur USA och dess politiska styre agerar spelar fortfarande en avgörande roll för resten av världen.

Detta bekräftades dessvärre på nytt under torsdagen, när Donald Trump aviserade att USA kommer att lämna Parisavtalet.

Att USA överger Parisavtalet innebär att vi fortsatt rör oss i snabb takt mot en kritisk temperaturökning, men att den nation som står för de näst största koldioxidutsläppen inte längre anser sig skyldigt att delta i klimatomställningen.

Det är ett agerande som är lika bakåtsträvande som oansvarigt.

Vi kan nu bara hoppas att övriga 194 länder som signerade avtalet i Paris, och inte minst Kina och EU, väljer att anstränga sig ytterligare.

I svensk medieskildring kan det ibland framstå som att Donald Trumps dagar som president är räknade. Är det inte tvivelaktiga kopplingar till Ryssland och läckor från Vita huset är det kritik från västvärldens ledare – inte minst efter torsdagens besked – som bidrar till en sådan bild.

Det här bär starka likheter med mediabilden under George W. Bushs tid vid makten. Det är lätt att bara minnas att Bush den yngre lämnade ämbetet med historiskt låga förtroendesiffror efter Irakkrig, finanskris och orkanen Katrina. Men dessförinnan, och innan Demokraternas återhämtning påbörjades i kongressvalet 2006, blev George W. Bush omvald som landets president 2004 med bred marginal – 286 elektorsröster mot John Kerrys 251.

Mätningar visade samtidigt att om omvärlden hade röstat hade Kerry vunnit med ett stöd på cirka 80 procent.

Det är enkelt, och kanske rent av nödvändigt för att orka, att fnissa åt covfefe-tweets och att Emanuel Macron klämmer åt Donald Trumps hand lite för hårt. Men parallellt med – eller ibland i skymundan av – alla skandaler och märkliga utspel arbetar Donald Trump målmedvetet för att uppfylla sina vallöften och därmed också genomföra ett stort politiskt skifte från sin föregångare.

Inreseförbud prövas, Obamacare hänger löst, muren mot Mexiko ska byggas och ett historiskt klimatavtal lämnas därhän.

Flera av dessa initiativ påverkar människor långt bortom USA:s gränser.

Vi är många i Sverige och i resten av världen som önskar att Donalds Trumps tid i Vita huset blir så kortvarig som möjlig, inte minst efter beskedet om Parisavtalet.

Men våra förhoppningar om att Trumps presidentskap blir kortare än åtta år bör inte ställas till att han tvingas bort genom en riksrätt eller att han själv väljer att avgå.

Republikanernas senaste presidentvalsseger kom just med att George W. Bushs blev omvald 2004.

Att de själva, när de nu även har majoritet i kongressen, skulle tvinga bort sin president är osannolikt, både sett ur ett historiskt perspektiv men inte minst med tanke på att Washington är djupt polariserat.

Möjligheten att USA slår in på en bättre kurs, och att landet kommer att ledas av en administration som vill ta sitt ansvar för klimatomställningen, är öppet för omvärlden och vill erbjuda sin befolkning en sjukvårdsförsäkring, ges realistiskt sett först i och med nästa presidentvalrörelse, 2020.

Och Donald Trumps fyra första månader vid makten har bekräftat det vi redan befarade. Att det är en global angelägenhet att verka för att han inte blir omvald.

Rasmus Lenefors, oppositionsråd för Socialdemokraterna i Huddinge.

Vi har mycket att lära från USA – men inte det här

moderater-ni-tog-det-samsta-fran-trumpPublicerad i Aftonbladet 18 november 2016

Amerikanska valrörelser beskrivs ofta som både hårda och smutsiga. På goda grunder. Men det finns också mycket värdefullt att lära sig.

Sedan 2006 har jag kampanjarbetat för Demokraterna i tre presidentval och två kongressval. Jag har inspirerats av Demokraternas låga trösklar för engagemang, förmågan att ta vara på varje enskild kampanjarbetares kompetens och partiets oerhört välorganiserade gräsrotsarbete.

Därför tycker jag att det är bra att företrädare för Moderaterna och andra partier hämtar inspiration från amerikanska valkampanjer. Men efter Moderaternas USA-besök för att följa årets valrörelse finns det skäl att fråga vilka lärdomar man har tagit med sig.

En tidig indikation kom när partiets kommunikationschef la upp en bild på sig själv framför en amerikansk SUV där han skrev ”When they go low, we kick them in the balls”.

Kanske fanns det någon humoristisk tanke bakom som jag inte förstår. Men förutom att kommunikationschefen för ett parti som gör anspråk på statsministerposten skriver om att sparka människor mellan benen är det här ett exempel på att de inte verkar ha lärt sig någonting av årets valrörelse. Åtminstone inte något positivt.

Kommunikationschefens citat är en förvriden version av Michelle Obamas ord på Demokraternas partikonvent, ”When they go low, we go high”, som kapslar in en essens av hela valkampanjen – att inte sänka sig till Donald Trumps nivå.

Än värre blev det som bekant igår när Moderaternas digitala kommunikatör kallade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för hora och möttes av skratt från sina kollegor på partikansliet.

Jag har själv aldrig pratat med Anna Kinberg-Batra. Men baserat på den bild jag har fått av henne genom media har jag inga skäl att tro att hon skulle uttrycka sig på samma sätt som den nu avskedade kommunikatören eller att hon skulle bli en svensk Donald Trump. Tvärtom ger Kinberg Batra ett kompetent och erfaret intryck.

Däremot är jag orolig över att Moderaternas partiledare inte verkar ha kontroll över vad som händer i hennes parti. Och det väcker starka associationer till USA.

För det var inte Donald Trump som skapade hatet. Det var hatet som skapade Donald Trump. Trumps kandidatur är slutprodukten av att Tea Party-rörelsen har tagit sig in i det republikanska partiet och vridit det i en extrem riktning.

Jag var med i valrörelsen 2008 när John McCain bet ifrån mot supportrar som kallade Barack Obama för terrorist. Jag var med fyra år senare när Mitt Romney markerade mot att sätta likhetstecken mellan islam och extremism. Men efter att Obama blev omvald 2012 brast Republikanernas renhållningsarbete. Spärrarna mot sexism och rasism luckrades upp.

När jag i år besökte ett tal av Republikanernas presidentkandidat i Jacksonville, Florida var tröjor med texter som ”Hillary for prison” och ”Hillary sucks, but not like Monica” storsäljare. När Donald Trump talade skrek hans supportrar ”lock her up” och ”kill that bitch”. Trump sa inte emot, tvärtom lät han hatet gödas.

Jag misstror inte dig Anna Kinberg Batra och jag misstror inte dina intentioner. Men vi måste alla ta ansvar för en politisk samtalston som vi kan stå för och där vi kan respektera varandra oavsett meningsskiljaktigheter.

Jag vet att din partisekreterare också följde den amerikanska valrörelsen på plats och jag hoppas att ni nu kommer att föra en grundlig intern diskussion om vilka erfarenheter ni vill ta med er.

För med en debatt som präglas av våldsanspelningar och sexism blir vi alla förlorare.

Rasmus Lenefors, oppositionsråd i Huddinge (S)

Så är det att jobba för Clinton

svenskarna-sa-ar-det-att-jobba-for-clintonImorgon går USA till val. In det sista sliter hundratusentals volontärer runtom i USA för att övertala så många som möjligt om att gå och rösta. Och några av oss har kommit från Sverige.

Idag kan du läsa i ETC om svenska volontärer i Clintonkampanjen, där undertecknad intervjuas tillsammans med S-studenters förbundsordförande Elin Ylvasdotter och SSU:s kommunikationschef Sofia Brändström. Du hittar artikeln här.

Dörrknackning med Clintonkampanjen

dorrknackning-miamiTidigare idag knackade vi dörr för Clintonkampanjen i Miami. Det finns mycket meningsfullt att göra i en amerikansk valrörelse – ringa väljare, bemanna kampanjkontor och registrera nya väljare – men att knacka dörr är det jag helst ägnar mig helst åt.

Att få träffa väljare personligen bidrar till att kunna skapa sig en bild av vilka frågor som engagerar det amerikanska folket i deras vardag. Hur de ser på det politiska läget, vad de tycker om de båda kandidaterna och varför de har tänkt rösta som de gör (eller, i alltför många fall, inte rösta alls).

Florida är som bekant en av de avgörande delstaterna och prognoserna pekar på att om Clinton vinner Florida vinner hon valet.

Hillary Clinton i Miami

clinton-miamiEfter att ha väntat i både gassande solsken och hällande regn fick vi idag möjlighet att lyssna på Hillary Clinton när hon talade i Pembroke Pines vid ett ”Get out to vote”-event arrangerat av Demokraterna i Miami. Hällregnet kom dock tillbaka under hennes tal så istället för den planerade timmen talade Clinton i… sju minuter.

Något av en besvikelse så klart men samtidigt ett förståeligt beslut av hennes stab. Inte främst för att det regnade så mycket att även Clinton blev blöt trots att hon stod under tak, utan för bilderna som skulle kablas ut om hon fortsatte. Supportrar som hukade under kampanjskyltar som vikit ner sig i blötan eller än värre gav upp och lämnade.

Det är bara att konstatera att vi hade både tur och otur. Tur som lyckades pricka in ett Clinton-event i södra Florida och fick platser ungefär fyra rader från scenen. Otur som inte hade vädret på vår sida. Hur som helst känns det roligt att vi nu har sett båda kandidaterna framträda vilket var en av de främsta målsättningarna med den här resan.

Nu vidare till dörrknackning med Clintonkampanjen.

Mer att läsa: CNNMiami Herald l SunSentinel