Etikettarkiv: Donald Trump

Mediebilden bortser från Trumps styrka

Publicerad på Dagens Arena 7 juni 2017

Hösten 2016 deltog jag i Hillary Clintons presidentvalskampanj i Florida. Det var min femte valrörelse för Demokraterna.

Vid varje tillfälle har jag fått frågan – både i Sverige och i USA – varför jag som svensk engagerar mig i ett amerikanskt val. Svaret har alltid känts givet. Hur USA och dess politiska styre agerar spelar fortfarande en avgörande roll för resten av världen.

Detta bekräftades dessvärre på nytt under torsdagen, när Donald Trump aviserade att USA kommer att lämna Parisavtalet.

Att USA överger Parisavtalet innebär att vi fortsatt rör oss i snabb takt mot en kritisk temperaturökning, men att den nation som står för de näst största koldioxidutsläppen inte längre anser sig skyldigt att delta i klimatomställningen.

Det är ett agerande som är lika bakåtsträvande som oansvarigt.

Vi kan nu bara hoppas att övriga 194 länder som signerade avtalet i Paris, och inte minst Kina och EU, väljer att anstränga sig ytterligare.

I svensk medieskildring kan det ibland framstå som att Donald Trumps dagar som president är räknade. Är det inte tvivelaktiga kopplingar till Ryssland och läckor från Vita huset är det kritik från västvärldens ledare – inte minst efter torsdagens besked – som bidrar till en sådan bild.

Det här bär starka likheter med mediabilden under George W. Bushs tid vid makten. Det är lätt att bara minnas att Bush den yngre lämnade ämbetet med historiskt låga förtroendesiffror efter Irakkrig, finanskris och orkanen Katrina. Men dessförinnan, och innan Demokraternas återhämtning påbörjades i kongressvalet 2006, blev George W. Bush omvald som landets president 2004 med bred marginal – 286 elektorsröster mot John Kerrys 251.

Mätningar visade samtidigt att om omvärlden hade röstat hade Kerry vunnit med ett stöd på cirka 80 procent.

Det är enkelt, och kanske rent av nödvändigt för att orka, att fnissa åt covfefe-tweets och att Emanuel Macron klämmer åt Donald Trumps hand lite för hårt. Men parallellt med – eller ibland i skymundan av – alla skandaler och märkliga utspel arbetar Donald Trump målmedvetet för att uppfylla sina vallöften och därmed också genomföra ett stort politiskt skifte från sin föregångare.

Inreseförbud prövas, Obamacare hänger löst, muren mot Mexiko ska byggas och ett historiskt klimatavtal lämnas därhän.

Flera av dessa initiativ påverkar människor långt bortom USA:s gränser.

Vi är många i Sverige och i resten av världen som önskar att Donalds Trumps tid i Vita huset blir så kortvarig som möjlig, inte minst efter beskedet om Parisavtalet.

Men våra förhoppningar om att Trumps presidentskap blir kortare än åtta år bör inte ställas till att han tvingas bort genom en riksrätt eller att han själv väljer att avgå.

Republikanernas senaste presidentvalsseger kom just med att George W. Bushs blev omvald 2004.

Att de själva, när de nu även har majoritet i kongressen, skulle tvinga bort sin president är osannolikt, både sett ur ett historiskt perspektiv men inte minst med tanke på att Washington är djupt polariserat.

Möjligheten att USA slår in på en bättre kurs, och att landet kommer att ledas av en administration som vill ta sitt ansvar för klimatomställningen, är öppet för omvärlden och vill erbjuda sin befolkning en sjukvårdsförsäkring, ges realistiskt sett först i och med nästa presidentvalrörelse, 2020.

Och Donald Trumps fyra första månader vid makten har bekräftat det vi redan befarade. Att det är en global angelägenhet att verka för att han inte blir omvald.

Rasmus Lenefors, oppositionsråd för Socialdemokraterna i Huddinge.

Politikerflytt ger ökad tillgänglighet

Publicerad i Aktuellt i Politiken 20 april 2017

Känslan av att inte bli lyssnad på. Det var en av de främsta gemensamma faktorerna bland Donald Trumps väljare i höstens presidentval. Detsamma gäller för dem som röstade för Storbritanniens utträde ur EU. Och bland dem som stödjer Marine Le Pen.

Samma utveckling ser vi i Sverige. SD:s framgångar i opinionen må tillfälligt ha mattats av men de ligger fortfarande många procentenheter över det senaste valresultatet. Som företrädare för Sveriges främsta progressiva rörelse har vi därför en historiskt viktig uppgift framför oss.

I Huddinge har vi sjösatt en metod för att för att ge fler kommuninvånare möjlighet att göra sin röst hörd och för att minska gapet mellan politiker och väljare. Vi har flyttat ut vårt partikansli från kommunhuset i centrala Huddinge till olika delar av kommunen. Vi gör detta för att komma närmare medborgarna, för att göra politiken mindre anonym – vilket är ett påtagligt problem i Stockholms kranskommuner – och för att kunna lyssna in vad våra medborgare funderar över och vilka utmaningar de ser i sin vardag.

Själva fundamentet i den svenska modellen är ett samhälle som håller ihop. Och precis som Sverige är Huddinge i många avseenden en bra plats att leva på. Här finns stora villamattor och expanderande radhusområden, universitetssjukhus, högskola och Kungens Kurva. Men Huddinge är också en kommun med djupa och växande klyftor. Vi kan se en ökad segregation mellan olika områden inom kommunen vad gäller brottslighet och upplevd trygghet, arbetslöshet, skolresultat, trångboddhet, samhällsservice och delaktighet. Även om kommunen har letts av Moderaterna de senaste tio åren ser vi vår egen del av ansvaret och inte minst ser vi det som vår uppgift att vända utvecklingen.

Förra veckan flyttade vi ut kansliet för tredje gången, nu till Flemingsbergs centrum. Även om Flemingsberg har universitetssjukhus, högskolor och tillkommande bostads- och kollektivtrafiksatsningar är det samtidigt ett område som präglas av lägre skolresultat, högre arbetslöshet och sociala utmaningar.

Vi arbetade därför en vecka i Flemingsberg med ett huvudsakligt syfte: att samtala med de boende i området. Att lyssna på vad de upplever i sitt eget närområde. De är experter på Flemingsberg och vi har mycket att lära från deras berättelser.

Under vår vecka i Flemingsberg, precis som under tidigare utflyttar, besökte vi också olika typer av verksamheter och företag och knackade dörr på för att få ytterligare kunskap om läget i kommundelen. Men vi fyllde inte vårt schema med inbokade möten. Det huvudsakliga syftet med att vi flyttar ut vårt kontor är att vara tillgängliga för dem som vill komma och samtala med oss.

Att vi arbetar en vecka i kommunens olika områden kommer inte att lösa alla utmaningar eller knäcka segregationen. Det kommer heller inte i sig att bromsa högerpopulismens framfart. Men vi hoppas att det sänder en signal om att samhället finns till för alla, oavsett var man bor.

Sara Heelge Vikmång (S), kommunalråd i opposition i Huddinge
Rasmus Lenefors (S), kommunalråd i opposition i Huddinge

Vi har mycket att lära från USA – men inte det här

moderater-ni-tog-det-samsta-fran-trumpPublicerad i Aftonbladet 18 november 2016

Amerikanska valrörelser beskrivs ofta som både hårda och smutsiga. På goda grunder. Men det finns också mycket värdefullt att lära sig.

Sedan 2006 har jag kampanjarbetat för Demokraterna i tre presidentval och två kongressval. Jag har inspirerats av Demokraternas låga trösklar för engagemang, förmågan att ta vara på varje enskild kampanjarbetares kompetens och partiets oerhört välorganiserade gräsrotsarbete.

Därför tycker jag att det är bra att företrädare för Moderaterna och andra partier hämtar inspiration från amerikanska valkampanjer. Men efter Moderaternas USA-besök för att följa årets valrörelse finns det skäl att fråga vilka lärdomar man har tagit med sig.

En tidig indikation kom när partiets kommunikationschef la upp en bild på sig själv framför en amerikansk SUV där han skrev ”When they go low, we kick them in the balls”.

Kanske fanns det någon humoristisk tanke bakom som jag inte förstår. Men förutom att kommunikationschefen för ett parti som gör anspråk på statsministerposten skriver om att sparka människor mellan benen är det här ett exempel på att de inte verkar ha lärt sig någonting av årets valrörelse. Åtminstone inte något positivt.

Kommunikationschefens citat är en förvriden version av Michelle Obamas ord på Demokraternas partikonvent, ”When they go low, we go high”, som kapslar in en essens av hela valkampanjen – att inte sänka sig till Donald Trumps nivå.

Än värre blev det som bekant igår när Moderaternas digitala kommunikatör kallade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för hora och möttes av skratt från sina kollegor på partikansliet.

Jag har själv aldrig pratat med Anna Kinberg-Batra. Men baserat på den bild jag har fått av henne genom media har jag inga skäl att tro att hon skulle uttrycka sig på samma sätt som den nu avskedade kommunikatören eller att hon skulle bli en svensk Donald Trump. Tvärtom ger Kinberg Batra ett kompetent och erfaret intryck.

Däremot är jag orolig över att Moderaternas partiledare inte verkar ha kontroll över vad som händer i hennes parti. Och det väcker starka associationer till USA.

För det var inte Donald Trump som skapade hatet. Det var hatet som skapade Donald Trump. Trumps kandidatur är slutprodukten av att Tea Party-rörelsen har tagit sig in i det republikanska partiet och vridit det i en extrem riktning.

Jag var med i valrörelsen 2008 när John McCain bet ifrån mot supportrar som kallade Barack Obama för terrorist. Jag var med fyra år senare när Mitt Romney markerade mot att sätta likhetstecken mellan islam och extremism. Men efter att Obama blev omvald 2012 brast Republikanernas renhållningsarbete. Spärrarna mot sexism och rasism luckrades upp.

När jag i år besökte ett tal av Republikanernas presidentkandidat i Jacksonville, Florida var tröjor med texter som ”Hillary for prison” och ”Hillary sucks, but not like Monica” storsäljare. När Donald Trump talade skrek hans supportrar ”lock her up” och ”kill that bitch”. Trump sa inte emot, tvärtom lät han hatet gödas.

Jag misstror inte dig Anna Kinberg Batra och jag misstror inte dina intentioner. Men vi måste alla ta ansvar för en politisk samtalston som vi kan stå för och där vi kan respektera varandra oavsett meningsskiljaktigheter.

Jag vet att din partisekreterare också följde den amerikanska valrörelsen på plats och jag hoppas att ni nu kommer att föra en grundlig intern diskussion om vilka erfarenheter ni vill ta med er.

För med en debatt som präglas av våldsanspelningar och sexism blir vi alla förlorare.

Rasmus Lenefors, oppositionsråd i Huddinge (S)

Valvaka i Washington

clintonkampanjen-washington

Efter en vecka i nyckelstaten Florida är vi nu på plats hos Clintonkampanjen i Washington. Klockan 00.30 svensk tid medverkar jag i SVT:s valvaka som sänds ifrån den amerikanska huvudstaden. Det kommer att bli en spännande natt.

Så är det att jobba för Clinton

svenskarna-sa-ar-det-att-jobba-for-clintonImorgon går USA till val. In det sista sliter hundratusentals volontärer runtom i USA för att övertala så många som möjligt om att gå och rösta. Och några av oss har kommit från Sverige.

Idag kan du läsa i ETC om svenska volontärer i Clintonkampanjen, där undertecknad intervjuas tillsammans med S-studenters förbundsordförande Elin Ylvasdotter och SSU:s kommunikationschef Sofia Brändström. Du hittar artikeln här.