Etikettarkiv: Joe Biden

Checklista inför presidentvalsdebatten

Checklista inför presidentvalsdebatten

Publicerad på Dagens Arena 13 oktober 2015

Nomineringen är långt ifrån avgjord när Demokraterna håller sin första presidentvalsdebatt. Detta bör du hålla utkik efter ikväll.

”Jag är säker på att Hillary Clinton kommer att ställa upp igen. Och hon kommer att bli partiets kandidat. Det har Demokraternas etablissemang redan bestämt.”

Den här profetian kom från Atul, en arkitekt från New York som jag knackade dörr tillsammans med i Obamakampanjen, i ett propert villakvarter i Pennsylvania. Även om 2012 års presidentval fortfarande var nära två månader bort småpratade vi mellan väljarsamtalen om valet 2016.

Tre år senare kan vi konstatera ett par saker. Att förutspå att Clinton skulle kandidera igen var redan då en lågoddsare. Stämpeln som etablissemangets kandidat är svår, för att inte säga omöjlig, att tvätta bort.

Men Atuls, och många andras, övertygelse om att Clinton kommer att bli partiets kandidat är i gungning. En utdragen mejlhärva och en passionerad och värderingdriven motståndare har inneburit att hennes ledning i opinionen på nytt har ätits upp av idealisternas kandidat. För åtta år sedan hette han Barack Obama, nu heter han Bernie Sanders.

Även om det ska noteras att Clintons övertag fortfarande är stort (i RealClearPolitics senaste sammanvägning leder hon med 16 procent över Sanders, vilket kan jämföras med att Trumps ledning bland Republikanerna är cirka 5 procent), så har Clintons försprång successivt krympt.

När Demokraterna ikväll håller sin första presidentvalsdebatt är nomineringen därför allt annat än avgjord. Här är tre saker att hålla utkik efter i kvällens debatt:

Tonen mellan Clinton och Sanders
En av Hillary Clintons viktigaste uppgifter är att framstå som sympatisk. Bernie Sanders ståtar med att han aldrig ägnar sig åt personangrepp. Clinton behöver entusiasmera Demokraternas gräsrötter. Sanders är i behov av att vinna de som föredrar Clintons regeringsduglighet. Det finns med andra ord mycket som talar för en trevligare ton ikväll än när Donald Trump är inbjuden.

Samtidigt är de två första, och oproportionerligt viktiga, primärvalen i Iowa och New Hampshire bara månader bort, och i dessa mäter Sanders jämnt (Iowa) respektive leder (New Hampshire).

Clinton är därför i tidsnöd att bryta Sanders formkurva i de inledande delstaterna. Och Sanders behöver använda den nationella scenen till att nå ut i alla de stater där han fortfarande ligger långt efter.

Vem lyfter, vem faller bort?
Clinton och Sanders kommer att flankeras på CNN:s scen i Las Vegas av Martin O’Malley, tidigare guvernör i Maryland, Jim Webb, tidigare senator från Virginia, och Lincoln Chafee, tidigare guvernör för Rhode Island. De ligger alla på nära omätbara siffror i opinionen.

TV-debatterna utgör en utmärkt möjlighet att lyfta, vilket både Ben Carson och Carly Fiorina har visat på Republikanernas sida. Men när insatserna är höga är utrymmet för misstag samtidigt litet. Vi minns fortfarande Rick Perrys debattblunder i den senaste presidentvalrörelsen.

Obamas skugga
En av primärvalets huvudfigurer kommer inte att stå på scenen, men Barack Obamas presidentskap kommer sannolikt att prägla debatten. Även om Obama generellt mäter bra bland Demokraternas väljare finns det flera aspekter av hans sju år vid makten som moderatorn kan pressa kandidaterna på: vapenlagar, drönarattacker, övervakningsskandaler, Ukraina, Syrien, Putin, Snowden, och så vidare.

Den som skulle ha svårast att rikta någon kritik har fortfarande inte offentliggjort sin kandidatur, vicepresident Joe Biden. Men Hillary Clinton var som bekant Obamas utrikesminister i fyra år och Bernie Sanders behöver balansera sin kritik från vänster med att visa att han förstår ansvaret och svårigheterna med att bli landets president.

Rasmus Lenefors, har arbetat i Barack Obamas båda presidentvalskampanjer och praktiserade i Hillary Clintons återvalskampanj till senaten

Mer att läsa: DI l DNExpressen l ExpressenGP l SvDSVT

Här är utmaningarna som väntar Hillary Clinton

dagensarenaPublicerad på Dagens Arena 12 april 2015

Äldre män och Demokraternas idealistiska flank kommer inte vara de som bär Hillary Clinton till Vita huset. Men i valet 2016 kan glastaket ändå krossas.

Det hade varit en rekordvarm februaridag i New York när jag på kvällen besökte medlemsmötet för Three Park Independent Democrats, på Upper West Manhattan. Mötet bar många likheter med din genomsnittliga politiska sammankomst i Sverige – med fika, klappstolar och en tämligen hög medelålder.

Dagordningen för kvällen innehöll att kandidater till styrelsen skulle presentera sig. En av de presumtiva ledamöterna var en reslig äldre man med silverfärgat hår. I sitt anförande deklarerade han att han självklart skulle arbeta för att en demokrat blir president, men tillade med emfas att han kommer göra så ”trots att partiet inte har en ideal kandidat.”

Mötet med Three Park Independent Democrats ägde rum valåret 2012 och kandidaten som åsyftades var Barack Obama. Men spolar vi fram till i dag kommer även Demokraternas sannolika presidentkandidat 2016 – Hillary Clinton – både i form och i sak behöva bemästra den åsikt som framfördes.

I form handlar det om att Hillary Clintons främsta kritiker är äldre män. I gruppen män 50+ har 51 procent en negativ uppfattning om Clinton, vilket är tio procentenheter högre än i någon annan köns- och ålderskategori.

Den progressivt sinnade bär möjligen en förhoppning om att det här kan komma att ändras, men det såg likadant ut när Hillary Clinton var First Lady, senator, presidentvalskandidat och utrikesminister. En kvinnlig fighter provocerar.

Det motstånd som Clinton stöter på i gruppen äldre män vägs dock upp av att hennes stöd bland unga är betydligt större än 2008. För sju år sedan var det just Obamakampanjens förmåga att entusiasmera yngre och collegestudenter som stoppade Hillary Clintons presidentaspiration.

Men bland unga som har tänkt rösta på Demokraternas kandidat 2016 uppger 57 procent att Clinton är deras val. Precis som i väljarkåren i stort är gapet ner till de närmsta konkurrenterna Joe Biden och Elizabeth Warren nära 40 procent.

En viktig förklaringsfaktor till det stora stödet bland unga är ”Ready for Hillary”-kampanjen som var igång långt innan Clinton offentliggjorde sin kandidatur. Att kampanjen inte har haft någon officiell koppling till kandidaten själv, utan i stället har burits fram på gräsrotsnivå och i sociala medier, visar att betydelsefulla lärdomar har dragits från 2008.

I sak handlar det om att väljarkårens vänsterflank inte ser Hillary Clinton som en ideal kandidat. Precis som 2008 betraktas hon som för mycket etablissemang och hennes stöd till Irak-invasionen skaver liksom hennes mans avregleringar på Wall Street. Ordningsföljden Bush-Clinton-Bush-Obama-Clinton gör också sitt för parollen ”Anyone but Clinton”.

Etablissemangsstämpeln blir svår, för att inte säga omöjlig, att tvätta bort. Men både under utrikesministerskapet och åren efter har en ny Hillary Clinton tagit form. Borta är kontexten om ”2 for 1” (att Bill kommer på köpet om Hillary blir president) och att lång erfarenhet i sig trumfar allt.

I stället ser vi en ny berättelse som med självförtroende lutar sig mot Hillary Clintons period som utrikesminister (av de fem senaste på posten är det bara Colin Powell som har haft högre förtroendesiffror) och som på riktigt vågar omfamna de feministiska förhoppningar som ställs på henne. Detta sker i synergi med det utbredda stödet bland unga, progressiva väljarna.

Äldre män och Demokraternas idealistiska flank kommer inte vara de som bär Hillary Clinton till Vita huset. Men med ett mer värderingsburet tilltal, en uppdaterad kampanjorganisation och den unga generationens entusiasm finns det ändå skäl att tro att 2016 blir året då glastaket äntligen krossas.

Rasmus Lenefors, har arbetat i Barack Obamas båda presidentvalskampanjer och praktiserade i Hillary Clintons återvalskampanj till senaten.

Kan någon stoppa Hillary?

Can Anyone Stop Hillary”Can Anyone Stop Hillary?”. Den rubriken frontar TIME sitt senaste nummer med och levererar en intressant artikel för oss med en fäbless för amerikansk politik. Så låt oss resonera närmare kring frågan: kan någon stoppa Hillary Clinton från att bli USA:s nästa president?

Om vi börjar med att vända oss till RealClearPolitics, en av de mer tillförlitliga källorna gällande siffror, ser vi att Clinton internt i Demokraterna just nu befinner sig i en förkrossande ledning över vicepresident Biden, Elizabeth Warren och Andrew Cuomo:

Poll January 21(Notera för övrigt hur fältet bekräftar Demokraternas slagsida i nordöstra USA: Clinton var senator för New York, Andrew Coumo är guvernör i New York, Joe Biden kommer från Pennsylvania och Elizabeth Warren är senator för Massachusetts.)

Om vi sedan ställer Clinton mot Republikanernas i dagsläget mest troliga kandidat, New Jerseys guvernör Chris Christie,  får vi följande resultat:

Clinton Christie PollClinton mäter alltså stabilt höga siffror medan Christie den senaste månaden har rasat runt 10 procent. En tung faktor är självklart Christies bro-härva hemma i New Jersey, som har rullats upp mellan den sista och de två förstnämnda mätningarna.

Så långt siffrorna, som både är spännande att följa och som ger en fingervisning här och nu. Och den fingervisningen är att Clinton för tillfället befinner sig i pole position.

Men – och det här är ett viktigt men – vi ska självklart komma ihåg följande:

1. Det är ungefär ett år kvar till att vi ens börjar se några officiella kandidaturer.
2. Det är ganska exakt två år kvar till primärvalen drar igång.
3. Det är nästan tre år kvar till själva valdagen.

Alltså, mycket kan inte bara hända, mycket kommer att hända. Bara i de senaste valrörelserna har vi sett tippade favoriter som helt eller delvis har fallit bort på grund av svårförutsedda faktorer som skrikvideos (Howard Dean), Florida-fiasko (Rudy Giuliani) och skämskudde-blunders (Rick Perry). Och Clinton själv tappade ju som bekant greppet om sitt partis nominering 2008 när en ung senator från Illinois skrev politisk historia.

Därför är svaret nej: Clinton är inte ostoppbar på vägen till Vita huset.

För det första kan vi få en ny Obama, ett nytt stjärnskott som dyker upp sent och förändrar spelplanen. Eller att någon av de jämförelsevis mindre etablerade namnen, som Elizabeth Warren eller Andrew Cuomo, lyfts av en banbrytande kampanj. Och i synnerhet om Warren skulle kandidera får Clinton arbeta målmedvetet med att inte tappa partiets vänsterflygel.

För det andra kan Clinton, likt exemplen tidigare, också gå bort sig. Sannolikheten i det känns dock relativt låg. Dels med tanke på hennes gedigna erfarenhet, dels med tanke på att hon redan i decennier har varit en av landets mest granskade personer.

Och för det tredje, och kanske viktigast, kommer Clintons öde till en inte obetydlig del att påverkas av vilket arv Obama lämnar efter sig och var den politiska pendeln befinner sig då. Även om Obamas förtroendesiffror inte är usla så har han, som diskuterats tidigare här på bloggen, haft stora bekymmer sen omvalet. Republikanerna kommer sannolikt att gå till val på en egen ”Change”-kampanj 2016 och inte minst skjuta in sig på Obamacare. Om pendeln skulle ha förflyttat sig märkbart högerut, och Obama i någon mån är skadeskjuten, kommer Clinton, ifall hon är partiets kandidat, att få kämpa i en motvind likt den McCain hade efter Bush 2008. Och utgången av den valrörelsen minns vi alla väl.

Skäl att förvänta sig en offensiv Biden

Med anledning av kvällens vice presidentdebatt skriver undertecknad idag på Newsmill. Jag resonerar kring varför det finns skäl att förvänta sig en offensiv Joe Biden.

Debatterna mellan vice presidentkandidater avgör sällan om någonsin amerikanska val, av den enkla anledningen att det i slutändan inte är dem man röstar på. Kvällens och valrörelsens enda debatt mellan Joe Biden och Paul Ryan har dock potential att sätta ett rejält avtryck. Det finns också flera skäl att förvänta sig en Joe Biden som går på offensiven i Kentucky.

Det första skälet är givet: hans parti behöver det. Exakt hur mycket Mitt Romney har knappat in i de avgörande delstaterna efter sin debattvinst över Obama varierar från mätning till mätning, men att Romneys insats väckte nytt liv i en valrörelse som var på väg att glida honom ur händerna står klart. Det är båda sidor medvetna om. ”Last night was kinda tough, wasn’t it?” som en registrerad Obama-supporter frågade mig retoriskt dagen efter debatten.

Därför har både förväntningarna och insatserna höjts inför kvällens debatt. Demokrater som för någon vecka sedan skulle betrakta en oavgjord debatt som en seger, då det skulle hålla kvar Republikanerna på behörigt avstånd, känner nu att valrörelsen har hettat till på allvar och att de är i behov av en kraftfull insats av Joe Biden i kväll.

För det andra för att Joe Biden ställs mot en motståndare som inte kommer att stå med mössan i hand. När Biden 2008 debatterade mot Sarah Palin var hans främsta utmaning att inte framstå som mästrande mot den oerfarna Alaska-guvernören. I kväll är förutsättningarna annorlunda.

Paul Ryan är, sin ungdomliga approach till trots, en mångårig kongressledamot och Republikanernas wizz kid i ekonomiska frågor, som tillsammans med arbetslösheten är valrörelsens viktigaste ämne. Ryan kompletterar också den något okarismatiska Mitt Romney genom att vara en betydligt mer folklig person, en egenskap som han delar med den sittande vice presidenten. Allt som allt är det svårt att inte betrakta Ryan som en kompetent utmanare.

För det tredje för att Joe Biden är Joe Biden och svårligen kan beskrivas som någon färglös figur. Den som såg honom i Demokraternas primärval 2008, har hört honom tala eller har sett honom i intervjuer vet att det är en retoriskt begåvad, passionerad och inte sällan frispråkig politiker. Biden varvar skickligt jordnära verklighetsbeskrivningar med svulstiga penseldrag och bjuder då och då också på en och annan groda. Det ligger helt enkelt inte i hans natur att försöka fegspela sig till en seger och än mindre när förutsättningarna ser ut som de gör i kväll.

Precis som det var oväntat att Barack Obama skulle förlora genom en så slätstruken insats som han stod för i debatten mot Romney är det svårt att förutspå utgången av kvällens vice presidentdebatt. Däremot är det tydligt att debattens betydelse har ökat och att många både hoppas på och förväntar sig en rivig duell. Det är förutsättningar som Joe Biden med all sannolikhet älskar.

Rasmus Lenefors

Mer att läsa: DN l DN l DN l GP l GP l SR l SvD

Ny vecka i Obama-kampanjen

En ny vecka i Obama-kampanjen är igång. Den innehåller bl.a. väljarregistrering i Harlem och dörrknackning i Pennsylvania. Samt torsdagens debatt mellan Joe Biden och Paul Ryan.

Det lär bli åka av.

Inte bara för att Joe Biden är Joe Biden och rent av en tyngre retoriker än självaste Obama, utan också för att Paul Ryan är en karismatisk och påläst utmanare som drivs av ett tydligt politiskt case (mindre stat, mindre välfärd, lägre skatter).

Dessutom brukar vicekandidaterna ta ut svängarna lite mer och efter Mitt Romneys uppmärksammade seger över Obama i onsdags kommer Biden att vara ute efter revansch medan Ryan rider in på en våg av nyvunnet republikanskt självförtroende (vilket beskrivs av både CNN och NBC).

Som sagt, det lär bli åka av.

Mer att läsa: Martin Moberg l Ex l Ex l SvD