Etikettarkiv: Kongressen

Medverkar i SVT:s valvaka

SVT Republikanernas konvent

Känner mig glad, hedrad och förväntansfull. Har blivit inbjuden till att medverka i SVT:s valvaka från Washington den 8 november. Det ska bli väldigt roligt, så klart.

Höstens presidentval blir mitt tredje presidentval och min femte valrörelse på plats i USA. Även om jag kände ett starkt engagemang för båda Obamas valrörelser är valet i november något annat.

Donald Trump har under valrörelsen uttryckt en rad bisarra förslag, som att bygga en mur mot Mexiko och att ge muslimer inreseförbud till USA. Med sin maktdelning mellan presidenten, kongressen och högsta domstolen är det amerikanska politiska systemet ändå uppbyggt för att förhindra radikala förändringar över en natt. Därför är jag, trots allt, inte främst oroad över Donald Trumps politiska förslag.

Listan över Trumps sexism och kvinnohat är lång. Hans supportrar kallar rutinmässigt Hillary Clinton för ”bitch” eller än värre skriker att ”someone should kill that bitch”. Samtidigt som Trump tittar bort eller allt oftare eldar på. Donald Trump har avhumaniserat muslimer, hånat funktionshindrade och attackerat familjer vars barn har dött i krig.

I år handlar inte valet om Hillary Clinton eller Donald Trump, Demokraterna eller Republikanerna, höjda minimilöner eller hårdare vapenlagar. Det handlar om synen på våra medmänniskor.

Hur ska vi människor behandla varandra, tilltala varandra? Är rasism, sexism och hot om våld acceptabelt? Ska en man vars hela kampanj utgörs av hat, hot och djup okunnighet bli världens mäktigaste person? Eller är USA, och världen, bättre än så?

I början av november åker jag tillsammans med två vänner till Florida för att följa valrörelsens slutspurt på plats. Jag ser fram emot att få knacka dörr för Hillary Clinton och i den lilla mån jag kan bidra till att Donald Trump inte blir USA:s nästa president.

Obama vill stänga Guantanamo


Undertecknads engagemang i amerikansk politik är sprunget ur en reaktion mot George W. Bushs utrikespolitik efter 11 september. Därför var president Obamas kungörelse idag, att han vill göra ett nytt försök att stänga fånglägret Guantanamo på Kuba, glädjande.

”Keeping this facility open is contrary to our values,” Obama said. ”It undermines our standing in the world. It is viewed as a stain on our broader record of upholding the highest standards of rule of law.”

Samtidigt ska vi komma att nyckelordet här är försök.

För USA:s politiska system är med sin maktdelning som bekant uppbyggt för att förhindra, eller åtminstone förhala, radikala förändringar. Ingenting är klart förrän det är klart. När Obama nu ger sitt lagförslag om att stänga Guantanamo till den av Republikanerna dominerade kongressen finns det därför, tyvärr, skäl att vänta med att korka upp.

Mer att läsa: ABCAftonbladetCNN l DI l NBCNew York TimesSVT

Så kan Hillary Clinton bli nästa president

HillaryPublicerad på Metro Debatt 13 april 2015

Om vi tittar tillbaka på 2008 kan vi identifiera tre faktorer som Hillary Clintons kampanj behöver förhålla sig till inför den stundande valrörelsen.

Som opinionssiffrorna gestaltar sig i dag ser 2016 ut att bli året då Hillary Clinton blir USA:s första kvinnliga president. Känns scenariot bekant? Det beror på att situationen var i det närmaste identisk för åtta år sedan. Sen inleddes nomineringsprocessen med en chockartad tredjeplats i Iowa och motorvägen till Vita huset blev en krokig landsväg som tog slut innan den nådde målet.

Lärdomen är att mycket både kan och kommer att hända under det primärval vi har framför oss. Och om vi tittar tillbaka på 2008 kan vi identifiera tre faktorer som Hillary Clintons kampanj behöver förhålla sig till inför den stundande valrörelsen.

För det första, hur hanterar hon situationen om det dyker upp en ny ”Obama”? Ett spännande tilltal eller en alert kampanjorganisation kan förändra både spelplanen och opinionsläget. Förra gången ville Clintonkampanjen inte ta Barack Obama på allvar och arrogansen kulminerade i att Obama erbjöds att bli Clintons vicepresidentkandidat, trots att det var han som ledde primärvalet. Clintonlägret kommer behöva hantera sina utmanare med ett större mått av ödmjukhet.

För det andra, går Hillary Clintons politiska rådgivare i bättre takt med tiden än 2008? Då förringades väljarnas längtan efter change i en övertro på att politisk erfarenhet i sig trumfar allt. Därtill var Obamakampanjen steget före i gräsrotsarbetet, såväl digitalt som till fots. Den nymodiga ”Ready for Hillary”-kampanj som har varit igång sen långt innan Clinton offentliggjorde sin kandidatur ger skäl att tro att nämnda misstag från förra valrörelsen inte kommer att upprepas. Och att Clinton nu omfamnar de feministiska förhoppningar som ställs på henne befäster bilden av att kandidaturen kommer få en modernare kappa.

För det tredje, var kommer den politiska pendeln att befinna sig 2016? Irak-krig, finanskris och Katrina bidrog till att 2008 var ett otacksamt år för Republikanerna att begära förnyat mandat i Vita huset. Vilket arv lämnar Barack Obama efter sig? Den sittande presidenten har blandat och gett under sina dryga sex år vid makten. Han har avslutat krigen, räddat bilindustrin, fått fart på ekonomin och lanserat en historisk sjukvårdsreform. Men hans presidentskap har också präglats av avlyssningsskandaler, hemsidehaveri för Obamacare, ett valhänt agerande i Syrien och att landets medelklass fortfarande inte känner av någon ekonomisk återhämtning. Efter Demokraternas katastrofala mellanårsval 2014 och Republikanernas följaktliga majoritet i kongressens båda kammare blir 2015 ett krig om verklighetsbeskrivningen. Vilket parti är det som driver respektive bromsar den politiska utvecklingen? Med en offensiv final på sitt ämbete skulle Obama inte bara gagna sitt eget eftermäle utan även bromsa en opinion för att Republikanerna ska få vrida tillbaka klockan. Det ökar sannolikheten för att Obamas efterträdare i Vita huset blir en partivän – och en kvinna.

Rasmus Lenefors
Har arbetat i Barack Obamas båda presidentvalrörelser och praktiserade i Hillary Clintons återvalskampanj till senaten.

Hur mår Demokraterna?

Undertecknad blev nyligen intervjuad av Kongresspodden, en svensk podcast om amerikansk politik. I programmet, som nu har släppts, samtalar vi bland annat om hur Demokraterna mår efter kongressvalet, vilka effekter det får för presidentvalrörelsen, och statusen på de potentiella presidentvalskandidaterna.

Min huvudtes är att 2015 blir ett år då partierna, och dess kandidater, slåss om verklighetsbeskrivningen. Vem är det som bromsar utvecklingen i Washington? Demokraterna i form av Obama i Vita huset? Eller Republikanerna som för första gången sen 2007 nu styr kongressens båda kammare?

Du hittar både det här avsnittet, som heter just ”Hur mår Demokraterna?”, och tidigare avsnitt här.

Obama har släppt handbromsen

obama_edited-1Publicerad på Dagens Arena 21 januari 2015

Barack Obama har släppt på handbromsen. Det ökar chanserna för att nästa person som håller ett State of the Union är en kvinna. 

Två dagar innan det amerikanska kongressvalet 2010 besökte jag ett varmt kampanjevent på Mililani High School utanför Honolulu. I vimlet av sockervadd och rödblåa vimplar fick jag möjlighet att byta några ord med Brian Schatz, Demokraternas kandidat till vice guvernör.

”Vi har bara oss själva att skylla”, kommenterade han stramt de opinionssiffror som alla kände till. ”Väljarna straffar oss för att vi inte har fört en tillräckligt bra politik.”

Schatz såg det som skulle bli Demokraternas valresultat 2010 som ett politiskt nederlag. Obama brottades med de i många fall orimliga förväntningar som ställdes på ”hope” och ”change” samtidigt som han försökte nå samförstånd med såväl internationella meningsmotståndare som över partigränserna i ett alltmer polariserat Washington.

Två år senare blev Obama förvisso omvald, men segern var inte främst ett resultat av fyra års politisk succé utan snarare av att Mitt Romney misslyckats med att entusiasmera de breda väljarlagren och att Demokraternas gräsrotsorganisation fortfarande var stor, stark och väljoljad. Och höstens midterms, efter en andra mandatperiod som på många sätt varit kaosartad, resulterade i att Republikanerna nu för första gången sedan 2007 styr kongressens båda kammare och har sin största majoritet i representanthuset sedan 1947.

Barack Obamas enkla utväg i det här läget, när han inte längre har någon valrörelse framför sig, hade varit att överlåta det politiska ansvaret till den republikanska majoriteten och sitta av den återstående tiden i skuggan av det stundande presidentvalet. Obamas State of the Union bekräftade dessbättre att han i stället verkar ha spottat i nävarna och tänker ta strid för den politik som han själv tror på och en gång gick till val på.

Presidenten föreslog flera progressiva reformer i sitt tal. Höjd skatt för höginkomsttagare. Tuffare utsläppskrav. Sänkta avgifter till community college. Addera att Obama nyligen även gett besked om att USA ska återuppta diplomatiska förbindelser med Kuba och att fem miljoner papperslösa ska få laglig rätt att vistas i USA och det går svårligen att hävda att han lägger sig platt för Republikanerna.

I höstens kongressval var ”anti-Obama” en framgångsrik valslogan och Demokraternas kandidater tävlade i att ta avstånd från presidenten. Obama kan genom en handlingskraftig avslutning på mandatperioden lyfta sina egna popularitetssiffror från de personliga bottennoteringar han har varit nere och vänt på. Det skulle inte bara gagna hans eget eftermäle utan även bromsa en opinion för att Republikanerna ska få vrida tillbaka klockan. Demokraternas presidentvalskandidat skulle också slippa ett valår där allt handlar om att distansera sig från Obama.

En stark final på sitt ämbete ökar sannolikheten för att Barack Obamas efterträdare i Vita huset blir en partivän. Och som opinionssiffrorna ser ut i dag skulle det innebära att Brian Schatz, som nu är senator för delstaten Hawaii, är en del av den kongress som för första gången får höra när en kvinna håller ett State of the Union.

Rasmus Lenefors, socialdemokrat som har arbetat i Obamas båda presidentvalskampanjer.