Etikettarkiv: Tea Party

Vi har mycket att lära från USA – men inte det här

moderater-ni-tog-det-samsta-fran-trumpPublicerad i Aftonbladet 18 november 2016

Amerikanska valrörelser beskrivs ofta som både hårda och smutsiga. På goda grunder. Men det finns också mycket värdefullt att lära sig.

Sedan 2006 har jag kampanjarbetat för Demokraterna i tre presidentval och två kongressval. Jag har inspirerats av Demokraternas låga trösklar för engagemang, förmågan att ta vara på varje enskild kampanjarbetares kompetens och partiets oerhört välorganiserade gräsrotsarbete.

Därför tycker jag att det är bra att företrädare för Moderaterna och andra partier hämtar inspiration från amerikanska valkampanjer. Men efter Moderaternas USA-besök för att följa årets valrörelse finns det skäl att fråga vilka lärdomar man har tagit med sig.

En tidig indikation kom när partiets kommunikationschef la upp en bild på sig själv framför en amerikansk SUV där han skrev ”When they go low, we kick them in the balls”.

Kanske fanns det någon humoristisk tanke bakom som jag inte förstår. Men förutom att kommunikationschefen för ett parti som gör anspråk på statsministerposten skriver om att sparka människor mellan benen är det här ett exempel på att de inte verkar ha lärt sig någonting av årets valrörelse. Åtminstone inte något positivt.

Kommunikationschefens citat är en förvriden version av Michelle Obamas ord på Demokraternas partikonvent, ”When they go low, we go high”, som kapslar in en essens av hela valkampanjen – att inte sänka sig till Donald Trumps nivå.

Än värre blev det som bekant igår när Moderaternas digitala kommunikatör kallade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för hora och möttes av skratt från sina kollegor på partikansliet.

Jag har själv aldrig pratat med Anna Kinberg-Batra. Men baserat på den bild jag har fått av henne genom media har jag inga skäl att tro att hon skulle uttrycka sig på samma sätt som den nu avskedade kommunikatören eller att hon skulle bli en svensk Donald Trump. Tvärtom ger Kinberg Batra ett kompetent och erfaret intryck.

Däremot är jag orolig över att Moderaternas partiledare inte verkar ha kontroll över vad som händer i hennes parti. Och det väcker starka associationer till USA.

För det var inte Donald Trump som skapade hatet. Det var hatet som skapade Donald Trump. Trumps kandidatur är slutprodukten av att Tea Party-rörelsen har tagit sig in i det republikanska partiet och vridit det i en extrem riktning.

Jag var med i valrörelsen 2008 när John McCain bet ifrån mot supportrar som kallade Barack Obama för terrorist. Jag var med fyra år senare när Mitt Romney markerade mot att sätta likhetstecken mellan islam och extremism. Men efter att Obama blev omvald 2012 brast Republikanernas renhållningsarbete. Spärrarna mot sexism och rasism luckrades upp.

När jag i år besökte ett tal av Republikanernas presidentkandidat i Jacksonville, Florida var tröjor med texter som ”Hillary for prison” och ”Hillary sucks, but not like Monica” storsäljare. När Donald Trump talade skrek hans supportrar ”lock her up” och ”kill that bitch”. Trump sa inte emot, tvärtom lät han hatet gödas.

Jag misstror inte dig Anna Kinberg Batra och jag misstror inte dina intentioner. Men vi måste alla ta ansvar för en politisk samtalston som vi kan stå för och där vi kan respektera varandra oavsett meningsskiljaktigheter.

Jag vet att din partisekreterare också följde den amerikanska valrörelsen på plats och jag hoppas att ni nu kommer att föra en grundlig intern diskussion om vilka erfarenheter ni vill ta med er.

För med en debatt som präglas av våldsanspelningar och sexism blir vi alla förlorare.

Rasmus Lenefors, oppositionsråd i Huddinge (S)

Vinnarna i South Carolina och Nevada

Hillary Clinton Nevada

Så var det dags att summera ytterligare en spännande primärvalsnatt.

På vänstersidan vann Hillary Clinton Nevadas caucus över Bernie Sanders med 53 procent av rösterna. Som Politico skriver blev det inte den överlägsna seger som Clintonlägret sannolikt såg framför sig för ett par månader sen, men till skillnad från i Iowa blev vinsten likväl odiskutabel och bromsar åtminstone tillfälligt Bernie Sanders framgångsvåg och underkänner de som hävdat att vi är på väg mot ett nytt 2008. Clinton har nu en marginell seger i Iowa, en tydlig seger i Nevada och ser även ut att ta hem det kommande primärvalet i South Carolina. Det är troligen inte tillräckligt för att Bernie Sanders ska hoppa av – han har ju en storseger i New Hampshire, endast en knapp förlust i Iowa och därtill en välfylld kampanjkassa – men möjligen kan Vermontsenatorn hänga på repet efter Super Tuesday. Det amerikanska valåret 2016 har dock visat att vi bör vara försiktiga med våra slutsatser.

På den republikanska sidan blev utgången än mer intressant. Donald Trump tog sin andra raka seger och Marco Rubio knep andraplatsen precis före Ted Cruz. Men mest kommer vi att minnas primärvalet i South Carolina för att den tidigare storfavoriten Jeb Bush meddelade att han nu lägger ner sin kampanj. Det bekräftar med eftertryck att detta inte är ett valår som andra och att det definitivt inte är etablissemangets valrörelse. För Bush hade namnet, erfarenheten, pengarna, organisationen och partitopparnas stöd. Men väljarna lyckades han inte vinna. De har istället gått till en totalt opolerad TV-kändis. NBC står för en längre och mycket läsvärd analys av Jeb Bushs sorti.

Den här bloggen har som bekant tippat att Marco Rubio till slut ska bli Republikanernas kandidat då han jämfört med Donald Trump och Ted Cruz framstår som betydligt mer moderat och därmed – historiskt sett – också mer valbar. Tittar vi på de inledande resultaten förefaller The Donald dock onekligen svårslagen och vi ska heller inte glömma att Rubio de facto har varit en Tea Party-rörelsens guldgosse. Att han per automatik skulle attrahera tidigare Jeb Bush-supporters är långt ifrån en självklarhet. Det enda vi egentligen kan konstatera är att vi nu ser ut att få ett tremansrace mellan Trump, Cruz och Rubio.

Mer att läsa: CNN l DNNBC l NBC l SVTWashington Post Foto: News.com

Sarah Palin stödjer Trump


Den förre vicepresident-kandidaten, Alaska-guvernören och Tea Party-favoriten Sarah Palin stödjer Donald Trump i kampen om att bli USA:s nästa president. Inte helt oväntat, sett till deras gemensamma anti-etablissemangsapproach.

Men kommer stödet från Palin, som är kontroversiell även inom Republikanerna, att stärka Trump bland väljarna? Ja, den här bloggen instämmer i TIME:s analys:

[…] the naysayers misunderestimate Palin’s unique appeal—and that of her chosen heir, Trump. In a normal election year, Donald Trump’s three marriages and his casinos would discount him amongst the social conservative, largely evangelical Iowa Republican primary electorate. But this is a base that isn’t looking for a peacetime nominee. They’re looking for a wartime nominee and the enemy is Washington.

If battle with the establishment is your goal, there is no greater ally than Palin, who has made a very lucrative career out of being the bane of the Grand Old Party’s existence. Just ask Texas Sen. Ted Cruz, who, Trump noted in the news release announcing Palin’s endorsement, once said that he “would not be in the United States Senate were it not for Gov. Sarah Palin. … She can pick winners.” 

Se Sarah Palins kampanjtal för Donald Trump här eller i spelaren ovan.

Mer att läsa: Aftonbladet l CBSExpressen l NBCNew York Times

Clinton och kvinnors rätt

cn_image.size.hillary-clinton-secretary-of-state-new-delhiHillary Clinton har en fortsatt förkrossande ledning i RealClearPolitics mätningar inför ett kommande primärval. Vicepresident Joe Biden ligger just nu mellan 53 och 62 procent efter. I dagsläget finns det alltså inte ens något reellt motstånd.

2016 Democratic Presidential NominationBlir 2016 därmed andra gången gillt för Clinton? Den frågan har vi diskuterat tidigare här på bloggen och konstaterat att förutsättningarna är goda men att det är för tidigt att säga. Så låt oss den här gången istället kort resonera kring vad det skulle betyda om Hillary Clinton blev USA:s nästa president.

Jag har haft förmånen att i två amerikanska valrörelser befinna mig i delstaten New York, Clintons hemstat som senator: i kongressvalet 2006, då jag praktiserade i Clintons återvalskampanj till senaten, och i presidentvalet 2012 då jag arbetade i Barack Obamas omvalskampanj. Ett av många intryck som jag bär med mig från nämnda vistelser är Clintons oerhörda popularitet hos Demokraternas gräsrötter i delstaten. Jag har hört det från flera män, men framför allt från många kvinnor. Det handlar om en beundran och en förhoppning som Susan Estrich summerar i kapitlet ”Imagine” i boken ”The Case for Hillary Clinton”:

Imagine yourself turning to your daughter, or your mother or sister, or your niece or grandmother or granddaughter, and saying: If she can do this, then the world has really changed.

Symbolvärdet i att krossa glastaket, i att en kvinna skulle bli ledare för världens fortfarande mäktigaste land, vore omätbart.

En kvinna i Vita huset betyder däremot inte per definition en feministisk agenda. En valseger för John McCain 2008 hade som bekant fört Tea Party-favoriten Sarah Palin ett hjärtslag bort från presidentskapet.

Men Hillary Clinton är inte Sarah Palin. Clinton kan förvisso betraktas som en hök gällande både ekonomi och försvar, men historien har också visat att i synnerhet det sistnämnda i praktiken är nödvändigt om du vill bli vald, och omvald, som president (lex Jimmy Carter).

Från en Clinton-administration skulle det likafullt vara rimligt att förvänta sig en medveten jämställdhetsagenda. Dels av det enkla skälet att Clinton är demokrat, men framför allt, och som CNN konstaterar i texten ”Hillary Clinton and the sisterhood”, för att det inte finns någon fråga som Clinton är närmare förknippad med än kvinnors rättigheter.

Vilka konkreta policyförslag för women’s empowerment som Clinton skulle lägga i Vita huset är självklart för tidigt att sia om. Men att lyssna på landets kvinnor i frågor som minimilön, sjukvården och vapenlagar vore onekligen till gagn för både USA och omvärlden.

NA-BZ315_CAPJOU_G_20131217155103Foto: cntraveler l Wall Street Journal

USA-val med Uppsalas nämndemän

Voter registration

Väljarregistrering vid Hunter College på Manhattan, hösten 2012

Undertecknad fick i veckan möjlighet att gästa Uppsala Nämndemannaförening för att samtala om amerikansk politik, val till juridiska ämbeten och hur det har varit att som svensk arbeta i Obama-kampanjen (vilket jag tidigare har lagt ut texten om här).

Vi kom även in på varför Obama blev omvald, debatten på Hofstra University, väljarregistrering, fundraisers och Obamas tal i Virginia. En kul diskussion, rakt igenom.

* * *

Avslutar med lite rekommenderad läsning, i form av Newsweeks analys av den färska budgetuppgörelsen mellan Demokraterna och Republikanerna. Saxat från texten:

The budget compromise sets up a dramatic showdown between the Republican establishment in Congress and the Tea Party-style outside groups that hold so much sway over lawmakers. Since Republicans took the House in 2010, Speaker John Boehner, R-Ohio, has catered as much as possible to the demands of the conservative wing of his caucus. But the budget fight puts the speaker and his budget chairman, Representative Paul Ryan, R-Wisconsin, very publicly on the side of the deal. Meanwhile, powerful, deep-pocketed groups like the Club for Growth are lining up to oppose it. Everyone else must now pick a side.

Du kan läsa hela artikeln här.